Bok: Cirkeln

Drygt 500 sidor på drygt två dagar - vilket än en gång bevisar att den väldigt hypade boken faktiskt är spännande. Som jag skrev tidigare brukar jag springa undan så fort jag hör "fantasy". Harry Potter har jag läst några böcker av för att veta vad det är frågan om. Sagan om ringen kämpade jag mig gäspande igenom och de övriga låter jag min man läsa i lugn och ro och småler mest åt hobblarna och deras mystiska svärd och skägg. Jag har inte fantasygenen, helt enkelt. Men trots att också Cirkeln består av magi och andra övernaturliga händelser köper jag konceptet och dras med i historien, och fastnar för karaktärerna. Det stör mig inte ens att själva intrigen är lite flummig - hotet från fienderna är inte så specifikt utan ganska brett och svårgreppbart (ja nå, Armageddon, kanske det är lätt att greppa?). Huvudkaraktärernas liv och göranden gör att jag ändå orkar vara intresserad ända till slutet. Del två (Eld) finns det ett helt exemplar av på biblioteken i Vasa och är utlånad och reserverad av fyra. Troligtvis skulle jag alltså inte hinna få den innan del tre kommer ut nästa år, så nu är det på väg på posten i stället.